Den senaste veckan...
...har varit en händelserik vecka. Vi har haft mittläger, jag har hälsat på min parkamrats Nelas familj och jag har börjat på mitt nya jobb.
Mittlägret hade vi i Manuel Antonio, som är en nationalpark belägen vid Costa Ricas Stillahavskust. Mittlägret är till för att vi i gruppen ska komma närmare varandra och reflektera över våra upplevelser hittills, vi hade alltså ganska många gruppaktiviteter. Många var bra och roliga, men jag ville inte annat än bada och vila upp mig. Vi bodde vid den vackraste stranden jag någonsin sett. Varje morgon jobbade vi några timmar med att städa stigarna och flytta vattencisterner.
Gruppövning på stranden när jag och Nela ska visa vår roligaste stund på jobbet med en staty.
Eftersom det är en nationalpark var den stängd för allmänhet och turister vår första dag, så då hade vi parken alldeles för oss själva. 800 personer per dag får vistas i parken. Jag är nästan säker på att så många besöker parken varje dag också, för där var sjukt mycket folk resten av dagarna, när parken var öppen. Aldrig har jag sett så många vilda djur som i Manuel Antonio. Utanför vårt rum fanns massa apor och tvättbjörnar. Båda slagen gjorde även ett besök i min ryggsäck och snodde mina nötter och kakor. Giriga djur! Jag såg apan springa in i vårt rum, den ställde sig på bakbenen och luktade och plötsligt närmade den sig min väska och rykte åt sig en plastpåse med snacks ifrån min väska. Sen väste den åt mig. Hur ska man reagera liksom?haha.
Den hungriga apan!
Efter mittlägret åkte jag till Tres Rios utanför San José för att se hur Nela bor i sitt vanliga liv. Hon bor med sin mamma och lillasyster och två hundar. Hennes mamma var jättegullig, jag förstod allt hon sa och hon proppade i mig mat. ?Nathalie, du måste smaka det här?och det här?och det här.? Jag gick nog upp några kg i San José, men det var det värt!
Nelas familj var väldigt måna om att visa mig runt i sitt område och vi var och tittade på en vulkan, nöjespark, shoppade och såg några kyrkor. Jag kan inte direkt påstå att San José är en vacker stad. Men det var skönt att vara där och jag fick bekräftat att jag är mer en storstadsmänniska en bergsbybo. Om det är något det finns mycket av i San José så är det shoppinggallerior, snabbmatsställen och vulkaner. Jag tycker det är lite lustigt att ticosarna i gruppen har saknat snabbmat (finns inte i Monteverde) när svenskarna saknar grönsaker och frukt!
Jag, Nela och folk från Puerto Jimenez gruppen vid vulkanen Poaz.
Jag brukar tänka på Sverige som ?verkligheten?. För just nu känns det som att vi i gruppen bor i vår egen lilla värld och inte har någon koll på världen utanför. Alla ticosar som är med i utbytet bor i närheten av San José så även då träffades vi varje dag. Jag träffade också folk från Puerto Jimenez gruppen och det var kul att prata med dem och höra hur annorlunda dem har det. Monteverde är en ganska speciell plats, jag skulle inte vilja bo här, men om man är en natur och vandringsmänniska är det perfekt att turista i. Men det känns som att allt i staden bara är till för turister och priserna har anpassats efter dem också, så det är en dyr stad, eller by, eller vad man nu väljer att kalla det. Jobbar man inte inom turismbranschen här så jobbar man i den stora ostfabriken som gör helt underbar glass och chokladost och naturligtvis vanlig ost också. Här finns några restauranger, 2 klubbar, en bank, ett apotek och en stor och en liten supermarket. Utanför centrum är vägarna inte asfalterade. Men inom ett år ska man asfaltera 2 km till åt varje håll och en shoppinggalleria och biosalong är på väg att byggas. Här kommer alltså hända en del under det närmaste året. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Det kommer bli en stor förändring för människorna som bor här?
Jag har börjat på mitt nya jobb Selvatura nu. Jag ska göra skyltar att sätta upp i reptilhuset. Så det jag gör nu är att leta reda på information i böcker och internet om gulliga ormar, ödlor och grodor. Om jag ser en orm nu kan jag avgöra om den är giftig eller inte! Skyltarna ska vara tvåspråkiga så jag läser och skriver på engelska och Nela på spanska. Vi har en bok där det står samma sak på spanska och engelska. Jag förstår mer av den spanska versionen än den engelska. Snacka om att adaptera sig till ett nytt språk. Det är ofta jag glömmer ord på engelska nuförtiden, för att inte prata om svenska! Det känns mycket bättre med spanskan nu, den kommer mer naturligt och jag förstår allt som sägs. Och Nela behöver inte längre prata i slowmotion till mig.
Ciao!
Mittlägret hade vi i Manuel Antonio, som är en nationalpark belägen vid Costa Ricas Stillahavskust. Mittlägret är till för att vi i gruppen ska komma närmare varandra och reflektera över våra upplevelser hittills, vi hade alltså ganska många gruppaktiviteter. Många var bra och roliga, men jag ville inte annat än bada och vila upp mig. Vi bodde vid den vackraste stranden jag någonsin sett. Varje morgon jobbade vi några timmar med att städa stigarna och flytta vattencisterner.
Gruppövning på stranden när jag och Nela ska visa vår roligaste stund på jobbet med en staty.
Eftersom det är en nationalpark var den stängd för allmänhet och turister vår första dag, så då hade vi parken alldeles för oss själva. 800 personer per dag får vistas i parken. Jag är nästan säker på att så många besöker parken varje dag också, för där var sjukt mycket folk resten av dagarna, när parken var öppen. Aldrig har jag sett så många vilda djur som i Manuel Antonio. Utanför vårt rum fanns massa apor och tvättbjörnar. Båda slagen gjorde även ett besök i min ryggsäck och snodde mina nötter och kakor. Giriga djur! Jag såg apan springa in i vårt rum, den ställde sig på bakbenen och luktade och plötsligt närmade den sig min väska och rykte åt sig en plastpåse med snacks ifrån min väska. Sen väste den åt mig. Hur ska man reagera liksom?haha.
Den hungriga apan!
Efter mittlägret åkte jag till Tres Rios utanför San José för att se hur Nela bor i sitt vanliga liv. Hon bor med sin mamma och lillasyster och två hundar. Hennes mamma var jättegullig, jag förstod allt hon sa och hon proppade i mig mat. ?Nathalie, du måste smaka det här?och det här?och det här.? Jag gick nog upp några kg i San José, men det var det värt!
Nelas familj var väldigt måna om att visa mig runt i sitt område och vi var och tittade på en vulkan, nöjespark, shoppade och såg några kyrkor. Jag kan inte direkt påstå att San José är en vacker stad. Men det var skönt att vara där och jag fick bekräftat att jag är mer en storstadsmänniska en bergsbybo. Om det är något det finns mycket av i San José så är det shoppinggallerior, snabbmatsställen och vulkaner. Jag tycker det är lite lustigt att ticosarna i gruppen har saknat snabbmat (finns inte i Monteverde) när svenskarna saknar grönsaker och frukt!
Jag, Nela och folk från Puerto Jimenez gruppen vid vulkanen Poaz.
Jag brukar tänka på Sverige som ?verkligheten?. För just nu känns det som att vi i gruppen bor i vår egen lilla värld och inte har någon koll på världen utanför. Alla ticosar som är med i utbytet bor i närheten av San José så även då träffades vi varje dag. Jag träffade också folk från Puerto Jimenez gruppen och det var kul att prata med dem och höra hur annorlunda dem har det. Monteverde är en ganska speciell plats, jag skulle inte vilja bo här, men om man är en natur och vandringsmänniska är det perfekt att turista i. Men det känns som att allt i staden bara är till för turister och priserna har anpassats efter dem också, så det är en dyr stad, eller by, eller vad man nu väljer att kalla det. Jobbar man inte inom turismbranschen här så jobbar man i den stora ostfabriken som gör helt underbar glass och chokladost och naturligtvis vanlig ost också. Här finns några restauranger, 2 klubbar, en bank, ett apotek och en stor och en liten supermarket. Utanför centrum är vägarna inte asfalterade. Men inom ett år ska man asfaltera 2 km till åt varje håll och en shoppinggalleria och biosalong är på väg att byggas. Här kommer alltså hända en del under det närmaste året. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Det kommer bli en stor förändring för människorna som bor här?
Jag har börjat på mitt nya jobb Selvatura nu. Jag ska göra skyltar att sätta upp i reptilhuset. Så det jag gör nu är att leta reda på information i böcker och internet om gulliga ormar, ödlor och grodor. Om jag ser en orm nu kan jag avgöra om den är giftig eller inte! Skyltarna ska vara tvåspråkiga så jag läser och skriver på engelska och Nela på spanska. Vi har en bok där det står samma sak på spanska och engelska. Jag förstår mer av den spanska versionen än den engelska. Snacka om att adaptera sig till ett nytt språk. Det är ofta jag glömmer ord på engelska nuförtiden, för att inte prata om svenska! Det känns mycket bättre med spanskan nu, den kommer mer naturligt och jag förstår allt som sägs. Och Nela behöver inte längre prata i slowmotion till mig.
Ciao!
Hemma hos...
Nu ar jag hemma hos Marcelas familj i Heredia. Hon har en mysig familj, en snall kreativ mamma, en konstnarlig pappa och en rolig syster. Huset dom bor i ar fint..det a mer likt ett svenskt hem an dar vi bor i PJ. Dom har en liten innergard dar det bor tva skoldpaddor.He he..jag ar radd att trampa pa dom. Dagen har vi spenderat i en galeria nere pa stan. Det ar en konstig kansla att vara i en stad..jag saknar Puerto Jimenez. Jag forstar att dom som bor dar alskar det stallet sa mycket. Det ar verkligen lugnt och fridfullt och fint dar..trots alla sopor...
Ah och nar vi var i galerian sag vi ett stalle dar dom salde kanelbullar! sa goda dom sag ut..men det var lite val dyrt..men sen hade vi tur att bli bjudna pa smakprov! Och jag skams att saga det..men det var en av de godaste kanelbullar jag smakat nagonsin!! sverige har konkurrans! och en annan rolig sak..jag kopte en halsduk idag...i costa rica...skumt. Igar traffade vi nagra fran monteverdegruppen...roligt men skumt...forurt var det mer sverige vs costa rica...nu ar det mer PJ vs Monteverde.. Det var kul att snacka med dom men det var sa mycket pa en gang..sa jag passade bara pa att gulla lite med nathalie. Hon har det bra...men inget jobb knappt. stackaren...?
Igar var det ju manformorkelse. Sa nice! vi stod som fortrollade i en halvtimma, sedan trottnade vi och borjade leka framfor kameran..det var da jag markte att hennes syster ar lite galen!! hehe...
Imorgon kanske vi ska till en vulkan, men en av dom manga som finns har fick ett utbrott idag, sa jag vet inte om vi vagar..kan ju vara en kedje reaktion. Och alla har pratar om jennifers lopez tvillingar! undrar vad senaste skvallret i sverige ar...
Ah och nar vi var i galerian sag vi ett stalle dar dom salde kanelbullar! sa goda dom sag ut..men det var lite val dyrt..men sen hade vi tur att bli bjudna pa smakprov! Och jag skams att saga det..men det var en av de godaste kanelbullar jag smakat nagonsin!! sverige har konkurrans! och en annan rolig sak..jag kopte en halsduk idag...i costa rica...skumt. Igar traffade vi nagra fran monteverdegruppen...roligt men skumt...forurt var det mer sverige vs costa rica...nu ar det mer PJ vs Monteverde.. Det var kul att snacka med dom men det var sa mycket pa en gang..sa jag passade bara pa att gulla lite med nathalie. Hon har det bra...men inget jobb knappt. stackaren...?
Igar var det ju manformorkelse. Sa nice! vi stod som fortrollade i en halvtimma, sedan trottnade vi och borjade leka framfor kameran..det var da jag markte att hennes syster ar lite galen!! hehe...
Imorgon kanske vi ska till en vulkan, men en av dom manga som finns har fick ett utbrott idag, sa jag vet inte om vi vagar..kan ju vara en kedje reaktion. Och alla har pratar om jennifers lopez tvillingar! undrar vad senaste skvallret i sverige ar...
Playa playa playa! Y descanso!
Vad gör man en dag när man uttråkad?
Nu har v fått veta var vi ska på mittläger och det blir stranden! Det ska bli så himla skönt, efter all blåst och kyla här i Monteverde. Eftersom vi inte har så stor bydget så kommer vi att jobba varje dag mellan 7.30 - 11.00, men sen hoppas jag vi får lite tid till vila och bad!
Jag och Nela på vårt första jobb, vädigt tidigt på morgonen!
Santa Elena Reservatet som jag lovade lägga in en bild på sist.
En liten vind fran Monteverde
Jag tankte bara skriva lite kort eftersom jag inte kommar skriva nagonting pa nastfoljande vecka.
Jag kanner mig lite groggy just nu. Jag och Ida (fran grupen) kakade glass precis och sen somnade vi...skumt innehall i den dar glassen alltsa. Men god ar den!
Det kan dock ocksa vara sa att jag ar trott for att jag inte far sa mycket somn. Jag vaknar kl 5 varje morgon for att ga till jobbet och pa kvallarna vill man umgas med gruppen och kollegor. Imorgorgon lordag ska vi utfora nagon typ av arbete for kommunen. Men fran och med sondag ska vi fa vila upp oss lite eftersin hela gruppen ska aka pa mittlager i tre dagar. Det ar fortfarande hemligt nu, men det lutar ganska mycklet at att vi ska till stranden. Jag hoppas verkligen, verkligen innerligt pa det!
Efter mittlagret ska jag fa aka hem till Nelas familj. Det ska bli intressant att se hur hon bor, jag tror vi kommer lara kanna varandra pa ett annat satt da.
Jag har varit ganska frustrerad over mitt jobb har. Tolerans och talamod ar tva egenskaper jag fatt trana pa ganska mycket har. Senaste gangen jag jobbade spelade vi 5 i rad och hangde gubbe. Detta med de som jobbar dar vanligtvis, hehe, det ar ganska avslappnad stamning pa jobbet alltsa. Men det ar inte darfor jag kommit hit, for att socialisera med killarna pa Sky Trek (jobbet). Darfor har jag nu fatt byta jobb till ett liknande stalle. Och till nasta gang vi ska dit ska vi komma med en ide pa vad vi vill jobba med. Hur de kan jobba mer med hallbar turism.
Idag har vi haft utbildningsdag och besokt ett reservat. Det var magiskt vacker. Det sag ut som i en disneyfilm, som om Simba eller Tarzan skulle hoppa upp ur ett trad i vilken sekund som helst. Jag ska lagga in bilder nasta gang sa att ni far se! Till dess, hasta luego!
Jag kanner mig lite groggy just nu. Jag och Ida (fran grupen) kakade glass precis och sen somnade vi...skumt innehall i den dar glassen alltsa. Men god ar den!
Det kan dock ocksa vara sa att jag ar trott for att jag inte far sa mycket somn. Jag vaknar kl 5 varje morgon for att ga till jobbet och pa kvallarna vill man umgas med gruppen och kollegor. Imorgorgon lordag ska vi utfora nagon typ av arbete for kommunen. Men fran och med sondag ska vi fa vila upp oss lite eftersin hela gruppen ska aka pa mittlager i tre dagar. Det ar fortfarande hemligt nu, men det lutar ganska mycklet at att vi ska till stranden. Jag hoppas verkligen, verkligen innerligt pa det!
Efter mittlagret ska jag fa aka hem till Nelas familj. Det ska bli intressant att se hur hon bor, jag tror vi kommer lara kanna varandra pa ett annat satt da.
Jag har varit ganska frustrerad over mitt jobb har. Tolerans och talamod ar tva egenskaper jag fatt trana pa ganska mycket har. Senaste gangen jag jobbade spelade vi 5 i rad och hangde gubbe. Detta med de som jobbar dar vanligtvis, hehe, det ar ganska avslappnad stamning pa jobbet alltsa. Men det ar inte darfor jag kommit hit, for att socialisera med killarna pa Sky Trek (jobbet). Darfor har jag nu fatt byta jobb till ett liknande stalle. Och till nasta gang vi ska dit ska vi komma med en ide pa vad vi vill jobba med. Hur de kan jobba mer med hallbar turism.
Idag har vi haft utbildningsdag och besokt ett reservat. Det var magiskt vacker. Det sag ut som i en disneyfilm, som om Simba eller Tarzan skulle hoppa upp ur ett trad i vilken sekund som helst. Jag ska lagga in bilder nasta gang sa att ni far se! Till dess, hasta luego!
Mitt jobb- Informera!
Mitt jobb har i Puerto Jimenez har nu kommit igang..det var ju lite oklart vad vi skulle gora ett tag men nu har vi forberett allt och borjat. Vart jobb bestar i att knacka dorr. vi gar fran hus till hus och informerar familjer om vikten av att kallsortera och fordelarna med atervinning och nackdelarna med att inte atervinna.
Ett typiskt besok ser ut sa har:
- BUEEEEEEENAAAAS!
(Marcela har lart mig det perfekta sattet att saga buenas, ett utdraget rop som betyder ungefar - hej ar det nagon hemma, vi vill prata med er . )
Sedan borjar vi med ett frageformular som mer eller mindre gar ut pa att kartlagga vad familjerna vet om atervinning och deras vanor i fraga om kallsortering. Vi fragar ocksa om de vill delta i ett projekt som ASONA, en frivilligorganisation har i stan driver. Da kan de atervinna sina sopor och sa kommer nagan forbi och hamtar dom.
Svaren vi far varierar, men det ar trist att se att manga inte vet vad atervinning innebar och att nastan ingen sorterar sina sopor. Manga ar verkligen ointresserade och kommer nog inte andra asikt. Andra ar mycket intresserade och lyssnar men pga ett icke existerande atervinningssystem maste man sjalv ta ansvar for sina sorterade sopor och kora bort dom till atervinningscentralen vid gymnasiumet. Det ar for jobbigt for manga. (Darav det projekt som
ASCONA ar med, med miniatervinningscentraler framfor husen)
Jag och Marcela pa "vart" kontor, vi samlar information att ge till familjerna.
Sedan fortsatter vi med att visa ett foto pa atervinningscentralen vid gymasiumet, en artikel hamtad fran den storsta dagstidningen som handlar om mangden sopor som slangs pa gatorna i Puerto Jimenez, for att visa att det ar ett problem som t.o.m. har uppmarksammats av dagstidningen. Vi forklarar varfor man inte kan slanga sopor hursomhelst, visar exempel pa livslangden hos t.ex. fruktskal, strumpor, olburkar, pastflaskor, glas, tonfiskburkar, en sko osv. Skrammande information, plast tar 500 ar pa sig att forsvinna, aluminium typ 400 och glas ligger dar i all oandlighet. Sedan berattar vi hur farligt det ar att branna soporna, nagot som ar vanligt har, att det i varsta fall leder till cancer, astma och infertilitet. Vi forklarar hur dom kan borja kallsortera och forklarar att 90 procent av alla sopor egentligen ar material som kan atervinnas.
Sedan sager vi adios, chau, hasta luego och lamnar efter oss en broschyr dar fodelarna med atervinning framgar, konsekvenser av att inte atervinna star tydliga och med en guide om hur man kallsorterar, (inte helt sjalvklart faktiskt...)
Ungefar sa ser ett besok ut, lite beroende pa vem vi pratar med... ibland lyssnar dom och staller fragor, ibland inte...
Ni kanske fragar er..Vad har detta att gora med hallbar turism? (atminstone fragade jag sjalv mig det..)
Svaret ar att i en stad som Puerto JImenez, dar kommunen gor minimalt for att halla staden ren och fungerande, ar det viktigt att innevanarna tar det ansvaret. Och hur kan man forvanta sig att turisterna beter sig pa ett hallbart satt och inte skrapar ner och fororenar, om stadens innevanare sjalva inte bryr sig? Darfor maste vi gora detta. Manniskorna i Puerto JImenez maste andra sin installning. De maste ta forsta steget till ett hallbart samhalle och bli mer medvetna om fordelarna med att halla staden och dess omgivningar rena. Det ar svart i ett litet samhalle som detta, det finns inte i deras kultur att atervinna och att tanka i ett storre sammanhang, det ar sa nytt har...
min "pappa" sa att nar han kom hit for ca 20 ar sedan producerade manniskorna valdigt lite sopor och det man gjorde var att grava ett hal pa bakgarden och dar slanga soporna och nar det fylldes tacka over det och borja pa nytt i ett nytt hal. Det ar den mentaliteten vi kampar med... det ar naivt att tro att nagon som branner sina sopor kommer besvara sig med att ordna hallbar turism...
Ibland hjalper vi till att klassificera sopor vid atervinningcentralen vid gymnasiet. ett riktigt varmt och smutsigt jobb, men roligt da vi kan lyssna pa musik och acklas over allt skit som manniskor slanger i det som egentligen ska vara redan sorterade produkter...plus att man vid dagens slut faktikst ser en enorm skillnad.
Trist nog ar detta normalt ett ansvar som ligger pa femton gymnasielever som har detta som projekt i skolan....de gar runt i staden och samlar sopor och ansvarar for att klassificera och organisera allt.
Ett typiskt besok ser ut sa har:
- BUEEEEEEENAAAAS!
(Marcela har lart mig det perfekta sattet att saga buenas, ett utdraget rop som betyder ungefar - hej ar det nagon hemma, vi vill prata med er . )
Sedan borjar vi med ett frageformular som mer eller mindre gar ut pa att kartlagga vad familjerna vet om atervinning och deras vanor i fraga om kallsortering. Vi fragar ocksa om de vill delta i ett projekt som ASONA, en frivilligorganisation har i stan driver. Da kan de atervinna sina sopor och sa kommer nagan forbi och hamtar dom.
Svaren vi far varierar, men det ar trist att se att manga inte vet vad atervinning innebar och att nastan ingen sorterar sina sopor. Manga ar verkligen ointresserade och kommer nog inte andra asikt. Andra ar mycket intresserade och lyssnar men pga ett icke existerande atervinningssystem maste man sjalv ta ansvar for sina sorterade sopor och kora bort dom till atervinningscentralen vid gymnasiumet. Det ar for jobbigt for manga. (Darav det projekt som
ASCONA ar med, med miniatervinningscentraler framfor husen)
Jag och Marcela pa "vart" kontor, vi samlar information att ge till familjerna.
Sedan fortsatter vi med att visa ett foto pa atervinningscentralen vid gymasiumet, en artikel hamtad fran den storsta dagstidningen som handlar om mangden sopor som slangs pa gatorna i Puerto Jimenez, for att visa att det ar ett problem som t.o.m. har uppmarksammats av dagstidningen. Vi forklarar varfor man inte kan slanga sopor hursomhelst, visar exempel pa livslangden hos t.ex. fruktskal, strumpor, olburkar, pastflaskor, glas, tonfiskburkar, en sko osv. Skrammande information, plast tar 500 ar pa sig att forsvinna, aluminium typ 400 och glas ligger dar i all oandlighet. Sedan berattar vi hur farligt det ar att branna soporna, nagot som ar vanligt har, att det i varsta fall leder till cancer, astma och infertilitet. Vi forklarar hur dom kan borja kallsortera och forklarar att 90 procent av alla sopor egentligen ar material som kan atervinnas.
Sedan sager vi adios, chau, hasta luego och lamnar efter oss en broschyr dar fodelarna med atervinning framgar, konsekvenser av att inte atervinna star tydliga och med en guide om hur man kallsorterar, (inte helt sjalvklart faktiskt...)
Ungefar sa ser ett besok ut, lite beroende pa vem vi pratar med... ibland lyssnar dom och staller fragor, ibland inte...
Ni kanske fragar er..Vad har detta att gora med hallbar turism? (atminstone fragade jag sjalv mig det..)
Svaret ar att i en stad som Puerto JImenez, dar kommunen gor minimalt for att halla staden ren och fungerande, ar det viktigt att innevanarna tar det ansvaret. Och hur kan man forvanta sig att turisterna beter sig pa ett hallbart satt och inte skrapar ner och fororenar, om stadens innevanare sjalva inte bryr sig? Darfor maste vi gora detta. Manniskorna i Puerto JImenez maste andra sin installning. De maste ta forsta steget till ett hallbart samhalle och bli mer medvetna om fordelarna med att halla staden och dess omgivningar rena. Det ar svart i ett litet samhalle som detta, det finns inte i deras kultur att atervinna och att tanka i ett storre sammanhang, det ar sa nytt har...
min "pappa" sa att nar han kom hit for ca 20 ar sedan producerade manniskorna valdigt lite sopor och det man gjorde var att grava ett hal pa bakgarden och dar slanga soporna och nar det fylldes tacka over det och borja pa nytt i ett nytt hal. Det ar den mentaliteten vi kampar med... det ar naivt att tro att nagon som branner sina sopor kommer besvara sig med att ordna hallbar turism...
Ibland hjalper vi till att klassificera sopor vid atervinningcentralen vid gymnasiet. ett riktigt varmt och smutsigt jobb, men roligt da vi kan lyssna pa musik och acklas over allt skit som manniskor slanger i det som egentligen ska vara redan sorterade produkter...plus att man vid dagens slut faktikst ser en enorm skillnad.
Trist nog ar detta normalt ett ansvar som ligger pa femton gymnasielever som har detta som projekt i skolan....de gar runt i staden och samlar sopor och ansvarar for att klassificera och organisera allt.
Bilder på mitt hem och vägen till stan - Monteverde
Vardagsrum och kök.
Mitt rum.
Huvudgatan i centrum.
På väg till centrum.
.
Någonstans mellan stan och mitt hem,
Regnbågen och jag på väg till stan.
Diferencias - Skillnader
Innan vi lämnade Sverige pratade vi den del om kulturkrockar. Det är inget jag märkt av, vi är ganska lika, svenskarna och ticosarna. Men några skillnader jag märkt av i min omgivning är:
Man använder skor inomhus. Mest för att de flesta har stengolv som är kallt.
Man äter med bara gaffel eller kniv, det är sällan man får en kniv. Min familj äger bara en kniv vad jag har sett...
Jag har aldrig sett en handduk på toaletterna, det är fortfarande för mig ett mysterium var man har dem.
Apelsinerna är gula och citronerna är söta.
För övrigt äter costa ricanerna mycket sött. Mest kakor och söta fruktdrinkar.
Bönor med ris serveras till frukost, lunch och middag. Ofta med något tillbehör. Till exempel stekta bananer till frukost. Det är inte heller ovanligt att en middag består av ris med bönor och pasta och potatis.
Att ses 19.00 innebär ungefär att ses 19.45.
Det finns inget flytande diskmedel. Utan man använder en sorts fast diskmedel som ligger i en plastburk med en svintoliknande trasa.
Man använder ficklampa istället för gatulampor.
PURA VIDA PURE LIFE
har i costa rica anvander de sig av detta uttryck, Pura Vida, hela tiden narsomhelst, varsomhelst...
jag forstar nog varfor..hehe..detta ar playa preciosa platanal, en strand nara PJ, dar vagorna ar i perfektstorlek for att hoppa runt och leka i! sa fint dar var! vi gjorde en utflykt dit men holla inte pa att komma hem, det tog oss en timme att fa loss bilen fran sanden dar vi kort fast!Nar vi var dar hjalpte en schysst kille med machete oss att hugga i kokosnotter sa vi fick prova tre typer av kokosnot..trodde det fanns en...den som gav mjolk, den som gav kott, och en tredje som var fylld med natt skumt svampliknade material som smakade get...
Tva av dom jattefaglarna...har kallas dom for Lapa, engelska red scarlet macaw..och pa svenska..papegoja?
Dessa faglar ser, och hor.., jag i princip varje dag har! Jag blir sa glad av dom! Dom ar sa stora och fina!
jag forstar nog varfor..hehe..detta ar playa preciosa platanal, en strand nara PJ, dar vagorna ar i perfektstorlek for att hoppa runt och leka i! sa fint dar var! vi gjorde en utflykt dit men holla inte pa att komma hem, det tog oss en timme att fa loss bilen fran sanden dar vi kort fast!Nar vi var dar hjalpte en schysst kille med machete oss att hugga i kokosnotter sa vi fick prova tre typer av kokosnot..trodde det fanns en...den som gav mjolk, den som gav kott, och en tredje som var fylld med natt skumt svampliknade material som smakade get...
Tva av dom jattefaglarna...har kallas dom for Lapa, engelska red scarlet macaw..och pa svenska..papegoja?
Dessa faglar ser, och hor.., jag i princip varje dag har! Jag blir sa glad av dom! Dom ar sa stora och fina!
kayaktur och fettisdag i costa rica
sa varmt...
...i sondags hade vi gruppaktivitet. Aktiviteten for dagen var en kayaktur pa tre fyra timmar. Vi borjade genom mangrovetrasket och akte tillbaka via kusten. Det var ju grymt jobbigt! hehe..eller sa ar det jag som har blivit forslappad har. Jag och min parkamrat akte i dubbelkayak, hon satt bak och gav order som en krigsgeneral och jag satt fram och njot av utsikten. Vi sag inte nagon krokodil eller kajman, men pa avstand tror jag att jag sag ett daggdjur av nagot slag, kanske en gravling..? mycket spannande. Nej..faktiskt..inte sa mycket djurliv..trodde vi till vi sag ett gang apor svinga sig runt i buskarna precis intill vattnet. Sag ut som Herr Nilsson apor..riktigt fina var dom! Och sa fick vi tillfalle att studera jakttekniken hos en fagel som foljer med aporna och ater insekter som aporna skrammer ivag fran traden. Ett riktigt discovery channel scenario var det, den fangade nan stor fet grashoppa mitt framfor nasan pa oss.
Faktiskt sa ar djuren har roliga att titta pa, igar sa matade en kvinna apor brecis bredvid vart hus och varje dag ser vi gigantiksa roda papegojor som gralar i traden. Dom lever med samma partner hela livet och det marks, dom brakar heela tiden! hehe..inte vackert alls.
Jag , Anna och Frida i koket!
Igar var ju fettisdagen..vi svenskar ville ju ata semlor, men eftersom costa rica inte har dessa sma delikata bullar var vi tvungna att gora egna. Ha ha! ett skamt! bullarna blev sma och harda, (vi rakade doda jasten, torrjasten, som vi for ovrigt inte hade en aning om hur man skulle dosera den), gradden gick inte att vispa, (tva metoder och tva marken misslyckades.) och mandelmassan var mer som mandelsas..men det blev faktisklt valdigt gott...inte sa likt vara semlor, men gott. Ticosarna bjod pa en dessert som kallas tres leches, hur god som helst!!!!, men dom hade fuskat och haft hjalp av en mamma som hade gjort den at dom...skulle haft en svensk bullmamma har hos oss! men kvallen var bra, jag blev helt virrig av allt socker...ticosarna undrade om jag var full eller nagot, dom tittade pa mig misstanksamt nar jag skrattade hela tiden..Brukar jag vara sa allvarlig annars? inte bra!...
Fofo, Eyleen och min Marcela smakar pa vara delikata sma godbitar!!!
Fofo, Eyleen och min Marcela smakar pa vara delikata sma godbitar!!!
Fairtrade i Costa Rica?
Idag har varit en intressant och lärorik dag. Varje fredag under detta utbyte ska vi ha en utbildningsdag som ett av paren arrangerar. Idag besökte vi ett kaffeplantage som odlar rättvisemärkt (Fairtrade) kaffe. På fairtrades hemsida kan man läsa följande kriterier för Rättvisemärkt:
· Odlare och anställda får förbättrade ekonomiska villkor
· Barnarbete och diskriminering motverkas
· Demokratin och organisationsrätten främjas
· Lokalsamhället utvecklas socialt och ekonomiskt
? Miljöhänsyn och ekologisk produktion främjasHär i Santa Elena har lokala bönder som odlar kaffe gått ihop och bildat Coope Santa Elena, det består av 75 kaffeodlare(http://www.coocafe.com/coopesantaelena.htm) Vi fick besöka ett av dem, som är ett av de största där bara nicaraguaner jobbar. De kommer hit till Costa Rica tre månader varje år för att plocka kaffe och tar då med hela sin familj och barn. Alla familjer bor enkelt i ett hus i närheten av plantagen och eftersom barnen blir uttråkade är det vanligt att de börjar jobba på plantagen.
Jag blir så ....arg...eller jag har svårt att finna ord på svenska nuförtiden när man mest pratar spanska och engelska. Men hur ska man veta att fairtradekaffet man köper hem verkligen är rättvist odlat? Killen som äger plantaget är en riktig eldsjäl och har haft en föreläsning för oss innan också och vill så gärna sprida dessa frågor om hållbarhet, både inom turism och utveckling i samhället överhuvudtaget och ändå följer han inte fairtrades kriterier. Det är precis vad jag har befarat, men inte velat tro på egentligen, alltså att alla dessa certifieringar är en bluff och ett marknadsföringsknep. De ticosar som bor här i Santa Elena vi har frågat här har ingen aning om vad fairtrade är. Sergio, en av kaffebönsplockarna ( som har pluggat hållbar turism i Nicaragua) trodde att fairtrade innebär att kaffet är av god kvalitet. Han har ens ingen aning om sina rättigheter på jobbet.
Vad har annars hänt i veckan?
Jag har fått byta familj...wihoo! Jag är jättenöjd med dem. Mamma Cristina har själv varit med i detta utbyte för 11 år sedan så hon kan lite svenska och framförallt kan vi kommunicera på engelska och det är så himla skönt för även om jag för det mesta klarar mig på spanska, så kan jag kan aldrig ha diskussioner om hur livet är här och jämföra skillnader mm..... Pappa Juan jobbar på den stora ostfabriken här och dottern Sara är 18 månader och söt som socker. De har en jättemysig trädgård som hela gruppen ska ha barbecue i imorgon.
Jag har varit lite uttråkad denna veckan. Jag och Nela har ännu inte börjat jobba utan vi har haft semester och solat och hängt. Som sagt är min spanska ganska begränsad och Nela pratar ingen engelska alls. På kvällarna är jag helt slut i huvudet av mina ansträngningar av spanskatalande! Jag är inte den enda som känner så för när vi ses hela gruppen om kvällarna dras svenskarna till varandra och ticosarna till varandra. En sak som verkligen passar mig från Costa Ricas kultur är deras syn på tider. Det är ju aldrig någon som är i tid till våra möten, vi börjar alltid minst en halvtimme för sent. Och idag när jag skulle jobba klockan 8, bad de mig återkomma kl. 13 for att chefen inte var där. Ganska skönt att kunna ta det lugnt, men nu är jag så nyfiken på vad jag ska göra egentligen på jobbet!
Igår besteg vi ett berg. Det var bland det mest fysiskt jobbiga jag gjort. Jag vet inte om jag kan skylla på den tunna luften uppe i bergen eller om man bara har dålig kondis. Jag såg det som ett straff för all skräpmat man proppat i sig, hehe..
Det var allt för denna gång, men jag lovar att återkomma!
eco lodge? vem vet..
Hej!
idag ar det lordag! sovmorgon..dvs ga upp klockan 8 hehe... jag ar sa nojd! vi har ju haft lite problem med att forsta vad vi egentligen ska jobba med, da det verkar som en annan grupp gor samma sak som vi...dvs att prata med familjer om vikten av kallsortering och att kartlagga var man kan satta upp sma atervinningcenter, sa igar var jag med pa ett mote med en organisation som heter ASCONA, och vi forsokte reda ut problemet, hoppas det loser sig till mandag. Denna grupp ASCONA ar verkligen hjalpsamma! jag hade lite ideer om hur man skulle kunna forbattra deras sma kallsorteringsstationer, och de verkade glada att vi forsoker engagera oss och hjalpa till. sa glada att de idag bjod in mig och marcela plus tva andra fran var grupp att vara med pa en fest som de anordnar! varje fredag ar utbildningsdag, och ett par ansvarar for en larorik heldag. Jag och marcela ville ta med gruppen till en ecolodge som ligger har pa halvon,Lapa Rios, den enda ecolodge som verkligen har ratt att kalla sig det enligt alla som vi pratat med. Jag namde detta for en av tjejerna fran ASCONA, men var handledare hade tydligen redan pratat med henne om var ide, och hon hade redan borjat planera for var lilla utflykt!! ! manga bra nyheter!!Min parkamrat alskade mig igar!!och idag hoppas jag!
festen vi ska pa ar maskerad med tema psychopat! haha, inga problem!
Jag har dessutom pratat med min vardpappa om problemet med att utlanningar koper upp mark vid kusten har i costa rica och att 90 procent av turismindustrin ags av utlanningar, framst gringos. han sa att manga europeer ar bekymrade over det men att Ticosarna= Costaricanerna inte tanker sa mycket pa det. Han sager att med den statsskuld de har till USA ar de i princip slavar med inte mycket utover sin vardighet kvar. Han hade sjalv tjanat en hacka pa att kopa mark billigt for kanske tjugo ar sedan da han markte att gringos borjade fa upp intresset for puerto jimenez och sedan salja den bit for bit for att kunna kopa ett stycke mark mer centralt och dar bygga upp den verksamhet han har idag, en livsmedelaffar i centrala PJ, Minimercado el Tigre. Enligt honom har ticorna inget val, antingen saljer de marken eller sa tar regeringen ifran dom marken om det kommer en kopare med mer pengar. Regeringen fragar sig endast, vems verksamhet som kommer generara mest skatt, och ger marken till denne. Och eftersom en tico sallan kan fa ihop lika mycket pengar som en gringo, vinner amerikanen. Ett annat problem ar att de utlandska agarna inte anstaller ticos. Enligt lagen maste 50 procent av de anstallda vara ticos, men det sa han var lagen och inte verkligheten. (Lapa Rios var duktiga, sa han..de foljde nog lagen)Och att med lite presenter och mutor av olika slag kunde man komma runt de flesta lagar...
Han tittade pa mig lite uppgivet nar jag fragade om det finns en losning pa problemet och han sa , nej, emma, jag vet att det finns det inte...
idag ar det lordag! sovmorgon..dvs ga upp klockan 8 hehe... jag ar sa nojd! vi har ju haft lite problem med att forsta vad vi egentligen ska jobba med, da det verkar som en annan grupp gor samma sak som vi...dvs att prata med familjer om vikten av kallsortering och att kartlagga var man kan satta upp sma atervinningcenter, sa igar var jag med pa ett mote med en organisation som heter ASCONA, och vi forsokte reda ut problemet, hoppas det loser sig till mandag. Denna grupp ASCONA ar verkligen hjalpsamma! jag hade lite ideer om hur man skulle kunna forbattra deras sma kallsorteringsstationer, och de verkade glada att vi forsoker engagera oss och hjalpa till. sa glada att de idag bjod in mig och marcela plus tva andra fran var grupp att vara med pa en fest som de anordnar! varje fredag ar utbildningsdag, och ett par ansvarar for en larorik heldag. Jag och marcela ville ta med gruppen till en ecolodge som ligger har pa halvon,Lapa Rios, den enda ecolodge som verkligen har ratt att kalla sig det enligt alla som vi pratat med. Jag namde detta for en av tjejerna fran ASCONA, men var handledare hade tydligen redan pratat med henne om var ide, och hon hade redan borjat planera for var lilla utflykt!! ! manga bra nyheter!!Min parkamrat alskade mig igar!!och idag hoppas jag!
festen vi ska pa ar maskerad med tema psychopat! haha, inga problem!
Jag har dessutom pratat med min vardpappa om problemet med att utlanningar koper upp mark vid kusten har i costa rica och att 90 procent av turismindustrin ags av utlanningar, framst gringos. han sa att manga europeer ar bekymrade over det men att Ticosarna= Costaricanerna inte tanker sa mycket pa det. Han sager att med den statsskuld de har till USA ar de i princip slavar med inte mycket utover sin vardighet kvar. Han hade sjalv tjanat en hacka pa att kopa mark billigt for kanske tjugo ar sedan da han markte att gringos borjade fa upp intresset for puerto jimenez och sedan salja den bit for bit for att kunna kopa ett stycke mark mer centralt och dar bygga upp den verksamhet han har idag, en livsmedelaffar i centrala PJ, Minimercado el Tigre. Enligt honom har ticorna inget val, antingen saljer de marken eller sa tar regeringen ifran dom marken om det kommer en kopare med mer pengar. Regeringen fragar sig endast, vems verksamhet som kommer generara mest skatt, och ger marken till denne. Och eftersom en tico sallan kan fa ihop lika mycket pengar som en gringo, vinner amerikanen. Ett annat problem ar att de utlandska agarna inte anstaller ticos. Enligt lagen maste 50 procent av de anstallda vara ticos, men det sa han var lagen och inte verkligheten. (Lapa Rios var duktiga, sa han..de foljde nog lagen)Och att med lite presenter och mutor av olika slag kunde man komma runt de flesta lagar...
Han tittade pa mig lite uppgivet nar jag fragade om det finns en losning pa problemet och han sa , nej, emma, jag vet att det finns det inte...
