Costa Rica - Sverige

Idag har varit en intressant och lärorik dag. Varje fredag under detta utbyte ska vi ha en utbildningsdag som ett av paren arrangerar. Idag besökte vi ett kaffeplantage som odlar rättvisemärkt (Fairtrade) kaffe. På fairtrades hemsida kan man läsa följande kriterier för Rättvisemärkt:

· Odlare och anställda får förbättrade ekonomiska villkor

· Barnarbete och diskriminering motverkas

· Demokratin och organisationsrätten främjas

· Lokalsamhället utvecklas socialt och ekonomiskt

Här i Santa Elena har lokala bönder som odlar kaffe gått ihop och bildat Coope Santa Elena, det består av 75 kaffeodlare(http://www.coocafe.com/coopesantaelena.htm) Vi fick besöka ett av dem, som är ett av de största där bara nicaraguaner jobbar. De kommer hit till Costa Rica tre månader varje år för att plocka kaffe och tar då med hela sin familj och barn. Alla familjer bor enkelt i ett hus i närheten av plantagen och eftersom barnen blir uttråkade är det vanligt att de börjar jobba på plantagen.

Jag blir så ....arg...eller jag har svårt att finna ord på svenska nuförtiden när man mest pratar spanska och engelska. Men hur ska man veta att fairtradekaffet man köper hem verkligen är rättvist odlat? Killen som äger plantaget är en riktig eldsjäl och har haft en föreläsning för oss innan också och vill så gärna sprida dessa frågor om hållbarhet, både inom turism och utveckling i samhället överhuvudtaget och ändå följer han inte fairtrades kriterier. Det är precis vad jag har befarat, men inte velat tro på egentligen, alltså att alla dessa certifieringar är en bluff och ett marknadsföringsknep. De ticosar som bor här i Santa Elena vi har frågat här har ingen aning om vad fairtrade är. Sergio, en av kaffebönsplockarna ( som har pluggat hållbar turism i Nicaragua) trodde att fairtrade innebär att kaffet är av god kvalitet. Han har ens ingen aning om sina rättigheter på jobbet.  

Vad har annars hänt i veckan?

Jag har fått byta familj...wihoo! Jag är jättenöjd med dem. Mamma Cristina har själv varit med i detta utbyte för 11 år sedan så hon kan lite svenska och framförallt kan vi kommunicera på engelska och det är så himla skönt för även om jag för det mesta klarar mig på spanska, så kan jag kan aldrig ha diskussioner om hur livet är här och jämföra skillnader mm..... Pappa Juan jobbar på den stora ostfabriken här och dottern Sara är 18 månader och söt som socker.  De har en jättemysig  trädgård som hela gruppen ska ha barbecue i imorgon.

Jag har varit lite uttråkad denna veckan. Jag och Nela har ännu inte börjat jobba utan vi har haft semester och solat och hängt. Som sagt är min spanska ganska begränsad och Nela pratar ingen engelska alls. På kvällarna är jag helt slut i huvudet av mina ansträngningar av spanskatalande! Jag är inte den enda som känner så för när vi ses hela gruppen om kvällarna dras svenskarna till varandra och ticosarna till varandra. En sak som verkligen passar mig från Costa Ricas kultur är deras syn på tider. Det är ju aldrig någon som är i tid till våra möten, vi börjar alltid minst en halvtimme för sent. Och idag när jag skulle jobba klockan 8, bad de mig återkomma kl. 13 for att chefen  inte var där. Ganska skönt att kunna ta det lugnt, men nu är jag så nyfiken på vad jag ska göra egentligen på jobbet!

Igår besteg vi ett berg. Det var bland det mest fysiskt jobbiga jag gjort. Jag  vet inte om jag kan skylla på den tunna luften uppe i bergen eller om man bara har dålig kondis. Jag såg det som ett straff för all skräpmat man proppat i sig, hehe..

Det var allt för denna gång, men jag lovar att återkomma!