Första inlägget från Monteverde
Nu är jag framme på min destination för detta utbyte, Monteverde och Santa Elena. Det är liten bergsby i norra Costa Rica vars historia sträcker sig 90 år bakåt i tiden. När de första människorna kom hit var allt bara skog, men så småningom började man odla potatis, bönor, squash och andra grödor. 1985 kom turismen till Monteverde och ännu idag är turismen den största ekonomiska källan. Många har sålt sina gårdar och jobbar nu inom turismen. Min värdmamma Juanita t.ex. jobbar som kock på ett hotell. Hon har två söner, Aldo och Eduardo som är 16 och 23 år. De bor fortfarande hemma och ofta har de volontärer boende hemma hos sig. Huset är litet, även i Costa ricanska mått mätt. Jag och min parkamrat Marianela delar på ett rum som består av ett skrivbord och en 1,20 säng. När vi kom till familjen kände vi oss inte så välkomna. Eduard satt och tittade på TV och släppte knappt blicken från den, Aldo ville inte komma ut ur sitt rum. Vi satte oss ner och åt middag och Juanita berättade att i fortsättningen måste vi laga vår egen mat och vi ska vara hemma kl. 22 varje kväll. Jag är 22 år och min parkamrat 23 år. Senast man hade en tid att vara hemma senaste var ganska många år sen. Jag gjorde aldrig någon tonårsrevolt, det kanske är dags för den nu. Jag tänkte att det bara är att acceptera min nya familj och mitt nya hem med tillhörande regler. Fast när vi sedan pratade med de andra i gruppen och fick höra hur bra de har det, pratade vi med våra handledare och ska nu få byta familj. Jag hoppas vi ska få flytta närmare centrum. Just nu har vi en halvtimmes promenad i uppförsbacke i motvind på en grusväg. Vinden, denna eviga vind. Det blåser verkligen hela tiden. Och jag har aldrig varit med om ett så här konstigt klimat. Ena minuten kan det regna och nästa vara sol. Regnbågen kommer fram varje dag.
Jag och Nela min nya sambo, kollega och vän.
Precis som Emma här ovanför skriver har det här känts som den längsta veckan i mitt liv och mycket har hänt och för att inte tråka ut er och skriva ett megalångt inlägg ska jag spara en del till senare.
Idag är egentligen första dagen vi ska jobba. Men min och Marianellas chef är inte i stan så vi är lediga idag. Tänk om det vore så på alla arbetsplatser! Man är ledig varje gång ens chef är det. Men jag ser fram emot att börja jobba! När jag väl börjar jobba ska jag jobba på ett ställe som heter Sky Trek, det är en linbana som går genom molnskogen här. 
Sky Trek vill bli certifierade med "Blue Flag" som enligt mina spanskakunskaper innebär att man jobbar i symbios med naturen, alltså att man inte ska förstöra den. En länk till Blue Flags hemsida är: http://www.blueflag.org/ Jag och Marianela ska undersöka möjligheterna för att få denna certifiering och komma med idéer för förbättring.
Människorna jag ska leva med det kommande halvåret.
Hasta Luego!
