Costa Rica - Sverige

hej dar!

de forsta fem dagarna blev vi omhandertagna av moster guiselle och hennes tva barn. dom tog verkligen hand om oss och mostern var sa galen och rolig och berattade allt om sig sjalv, allt..vi blev stundvis radda!!


Jag, Marcela och Viviana och Laura, dom tva sotaste sma tjejerna! sa gulliga och smarta!
saknar dom...


men igar sa akte dom hem..for alltid..

var riktiga familj har kommit hem. den bestar av mamma pappa barn. mamman ar 27 ar, pappan lite aldre, ganska stor man, lite mafioso, och barnet, en kille pa 5 ar. Inte alls lika snall och behaglig som tjejerna var. denne lille kille springer runt och skriker BU! hela tiden och tror att han ar hulken...hmm. hehe...men jag blir inte radd...

jag gillar mitt hem har..det ar enkelt...inte sa stort, men tillrackligt, vi ater ris och bonor tre ggr om dagen..men det var inte sa illa som jag trodde. det ar inte BARA ris och bonor..mer ocksa..fast knappt nagra gronsaker..uff.jag saknar frukt...

Jag fascineras av att de inte ar materiella som vi i sverige..standarden ar lagre, men dom har allt dom behover och saknar var desperata jakt efter att ha allt och lite till. till maten  till exempel. det ar inte ovanligt att alla sitter med varsin typ av tallrik och plastglas i olika form och storlekar. vi ater nastan all mat med en sked och huset ar oppet, alla vaggar slutar cirka 25 cm nedanfor taket...privatliv kanns ohallbart...


vi ska vara hemma kl 10 varje kvall, och har manga normer och regler att folja...

mamma, du kan vara lugn!hehe...

.just det ar svart. jag ar van att gora vad jag vill nar jag vill hur jag vill. har ar man bevakad och mitt hem ar inte mitt hem.. lite jobbigt...skont att fa maten lagad, men trist att inte valja sjalv vad man ska ata... dom ater inte sa nyttigt...

Men jag gillar huset, det ar hemtrevligt, och valdigt bekvamt! Vi far hemlagad mat tre ggr om dagen och vi har gott om plats att trangas pa.

okej...hej da


Mitt nya hem!!! Det ar fint har! Jag kanner mig absolut inte som hemma an, men snart...
..Och da ard et ju sakert dags att aka hem..till ett nytt "Hem"..i Falun...

vardagsrummet, alla har fetaste stereorna har, och ibland gor dom battle med grannen, och forsoker overrosta den som de tycker spelar samst musik!haha


utsikten fran garden hemma hos La familia Montes
Har brukar jag sitta som en gammal gumma i en gungstol och lasa min bok om fangelseliv i texas...skont.

att volontarjobba ar inte samma sak som att jobba. det ar annorlunda..vi jobbar med icke statliga organisationer som drivs av sa kallade eldsjalar som bryr sig om miljon och som bryr sig om puerto jimenez. Mycket av det arbete vi gor har ar sadant som kommunen skoter i sverige, plocka skrap, atervinning, rensa de stigar som gar genom regnskogen, prata med manniskorna och affarerna i stan om kallsortering. Var del i det hela ar lite oklar fortfarande, var handledare hade haft semester precis innan vi kom och var inte sa insatt. Det visade sig att vi holl pa med sammma sak som en annan grupp sa vi ska omorganisera imorgon. Idag gick vi samman med den grupp som ska prata med affarsagare i stan och overtala dom att atta upp sma atervinningsstationer utanfor deras rorelse. Det gick bra, alla ar trevliga och manga, (inte alla.. )ar positiva. Sista stoppet idag visade sig vara en fulltraff. vi pratade med en hotellagare som ursprungligen ar fran USA. Han var lika fascinerad som oss av hur daligt sopor hanteras har och var villig att bidra med bade pengar och sina anstallda om vi behovde hjalp. ..det kan ha varit for att han var lite full..hehe...men nu har han lovat....skulle vara kul att fortsatta jobba med dom nu nar det gar sa bra..men tror inte att det blir sa. Vi kommer nog prata med familjer och pa nagot satt kartlagga deras atervinningskunskaper och forsoka forbattra dom..


Huvudgatan i Puerto Jimenez

snart ska vi ata och ha gruppmote med gruppen. och fa reda pa vad vi ska joba med till slut...

maste sluta nu..datortiden ar begransad..inte som hemma..

halsningar fran Puerto Jimenez

hej..

oj oj oj. det har gatt en ceka sen vi checkade in pa kersogarden i stockholm. dar blev vi utfodrade fem ganger om dagen, och forberedda for vad som skulle vanta oss i Costa Rica och under programmets gang. Temat for programmet ar ju hallbar turism, och for att undervisa oss i vilka konsekvenser turism kan fa, hade ciu bjudit in Jennie Dielemans. Hon har, tillsammans med en fotograf, rest runtom i varlden och dokumenterat de konsekvenser turism kan ha pa ett samhalle. jag kande igen mycket fran vara forelasningar fran campus, men hon hade en mycket mer personlig historia att beratta an vara larobocker. Dagen efter hon besokte oss pa kersogarden var hon inbjuden att delta i diskussionen vid premiarvisningen av "den gyllene stranden", en film av Hasse Wester. Snall som hon var bjod hon in hela gruppen till visningen pa Zita och vi fick ta del av 20 ars utveckling vid en kustremsa i indien. Hasse Wester har dokumentera utvecklingen i en by i Indien, dar han for tjugo ar sedan bott under ett ar och lart kanna familjerna dar. Filmen visar hur den mest simpla formen av turism, backpackerturism, kan  forandra ett samhalle, och den visar hur lite turisten faktiskt reflekterar over sin egen roll i denna utveckling. En mycket sevard film... tyvarr visades den nog forra sondagen pa tv, men kanske dar kommer en repris.

Sa mycket har hant denna vecka... for mycket, mitt huvud holl pa att sprangas ett tag... men nu har jag kommit fram till den lilla by dar jag ska bo. For att sammanfatta lite kort vad som hant fram till nu... vi kom fram till San jose efter 18 h flygresa. Mellanlandningen i New York var ratt sa haftig. Som att vara med i en film...vi kande oss sa tontiga nar vi fascinerades av precis amerikanerna sa och gjorde... Sen i san jose fick vi en dags vila innan vi skulle traffa vara costaricaner. Men nar vi traffades, wow...jag har nog aldrig varit sa nervos..dom ar sa annorlunda mot oss. okey..jag ar blyg.men det forsta som hander efter efter att vi har halsat och allt sant ar att nagon drar fram en stero och hela gruppen borjar dansa reggeton... snacka om att fa sina fordomar besannade! men dom var helt okey..nagra tyckte jag direkt om, om ra tankte jag ungefar: ...hur ska detta ga!

Men jag blev tilldelad en jattesot och snall tjej, Marcela, som jag nu delar ett litet rum med pa landsbygden i Puerto Jimenez.

Vi har inte traffat var cardfamilj an, dom ar i san jose, huvudstaden, for att fixa pass. Nu tar tia Gisele och hennes tva barn hand om oss, och vi har det nog bast... mostern ar jatterolig och barnen ar sa roliga och valuppfostrade sa det finns inte, Lilltjejen borjade grata eftre middagen igar, och nar jag fragar varfor ar det for att hon inte fick diska tallrikarna! ...jag funderar pa att ta med henne hem...

okey..jag har mycket att skriva om , det blir kanske lite rorigt...sa jag tar detta nu och lite sen.

idag har vi stadat hela huset, familjen var kommer imorgon...och jag har svettats...mycket!!!!

Nu ska vi ga och bada

hej da.