Vintervår
Min dator har bråkat mig. Den slutade helt enkelt fungera och gick inte att starta. Efter att ha pratat med säkert halva avdelningen på HP support fungerar den nu. Men jag var tvungen att radera allt jag hade på hårddisken. Därför blir det inga bilder den här gången.
Det var ett tag sedan jag skrev. Men allt är bra här. Snön har börjat smälta och solen tittar fram allt mer och mer och vårkänslorna har kommit till Östersund. En sak som känns ovant efter Costa Rica är att det är ljust så länge om kvällarna. Och ännu mer här uppe i norr än vad det brukar vara i Helsingborg och Malmö. Det påverkar nog att jag är uppe så länge om kvällarna och är trött varje dag. För att hålla mig vaken har jag på nytt upptäckt vårt kära svenska lösgodis och Marabou. Inte bra...inte bra alls...Beach 2008 börjar ju närma sig.
I fredags hade vi utbildningsdag och då åkte vi till Frösöberget. Det var ett ställe som påminde om det som jag jobbade på i Costa Rica. Där hoppade vi en sorts bungee-jump. Man sitter fast i en lina och sen slungas man ut luften...aaaaahhh...Det sista jag sa innan jag slungades ut var "Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte" och plötsligt fick jag en putt i ryggen och var ute i luften! Inte snällt alls!
Förra helgen fick jag uppleva Nelas första gång på skidor och min andra gång. Det var otroligt roligt. Jag hade velat bo så här nära fjällen alltid så att man alltid har tillgång till någon skidbacke.
Och så har vi jobbet också. Jag jobbar på en skola med årskurs 6-9. Jag och Nela hade ganska fria händer med vad vi ville göra, men vi valde att informera om Costa Rica och vårt utbyte. Vi har även hjälpt till på några spansk lektioner. Mina förväntningar på jobbet var inte så höga och även nu i efterhand så är det inte jätteupphetsande, men ändå flera gånger bättre än mitt jobb i Costa Rica som första månaden bestod av att sitta och rulla på tummarna. Lärarna på skolan är jättegulliga och det är kul att se elevernas intresserade blickar. Jag ska jobba där en vecka till och sen är det dags för älgfarmen som ni kan spana in på www.moosegarden.com.
Jag är precis hemkommen från en konsert med Daniel Lemma. Han är grym!
Hasta pronto!
Falun Fina Falun
Utsikt från hoppbacken i Falun
Ja då var man i Falun. Jag hade svårt att acceptera det i början, jag föll in i en liten depression. Allt var så kallt, alla var så långt ifrån varandra, det blev jobbigt att gå ut och Marcela och Jag sover ju i olika rum nu så man har ingen att prata med på kvållarna och på morgonen... Därför har jag inte heller skrivit på bloggen. Nu känns det bättre, hela senaste veckan har det varit soligt och vi har åkt tefat och bakat kanelbullar och varit uppe i faluns hoppbacke och tittat på fin utsikt. Vi har fått cyklar här i Falun, kvinnan vi bor hos är jättesnäll och vi är bortskämda med god mat och frukost! Alla ticosarna verkar vara glada och en av tjejerna har sagt att hon föredrar Sverige framför Costa rica; Här har tjejerna makten, skrattade hon. Hehe..ja du..vem vet?
Ticosrana har roligt i backen
Vår värdmamma, Mona, är sjuksköterska och i Lördags var vi med i en demonstration för högre lön! SLUTA FÖRHALA BÖRJA BETALA!
Vi har kommit igång med arbetet på gymnasieumet. Vi arbetar tre dagar i veckan, med olika lärare för och eftermiddagar. Det är roligt. Vi har tisdag förmiddag med Ernesto, en argentinare som undervisar bla media. Han har lovat oss en kamera och vi ska ha som projekt att göra en dokumentär om gruppen och deras jobb och projekt. Nice!
Så vi håller värmen...
Vi har hunnit med vår första klubbkväll, vi värmde upp med karaeoke. Jag sjöng för första gången i hela mitt liv, det var en konstigt ställe, så intimt som ett vardagsrum att man inte blev nervös. Och jag fick höra hela uppblåsbara barabara för första gången i mitt liv, det var kul. Men nu går marcela runt och sjunger - Underbara uppblåsbara barabara! och nånting om en rumpa... Jag måste vakta hennes svenska lite. Sen gick vi då till klubben och Adam Tensta spelade, tjejerna blev som vilda och en av Costaricarerna har lovat att det spelar ingen roll hur dyrt det blir, han ska dit varje helg!
Ticosarna har upptäckt FIKA..kanske är det därför de har problem med magen...både svenskar och ticos har diarre och kräks.
På stockholm centralstation. På väg till Falun!
Omställning
På väg till Östersund.
Nu är jag inne på del två i detta utbyte och jag befinner mig just nu i ett 0 gradigt Östersund. Östersund som för en Malmöbo som mig ligger i norra Sverige men som i verkligheten ligger i mitten av Sverige. En stad jag nog aldrig hade besökt om det inte vore för att jag deltar i detta ibland absurda utbyte. Det är svårt att förstå att jag är här, jetlaggag och dåsig som man är.
I en vecka kändes som att jag var i ingenmansland ungefär. Vi hade utreseläger i Costa Rica i närheten av San José och sen hade vi inreseläger i Stockholm. Från det att jag lämnade Monteverde tills jag kom till Östersund tog det alltså en vecka. Och däremellan var jag isolread på dessa läger. Det var kul att återträffas med Emma och de andra i hennes grupp och få hänga lite med dem. Vi har varit ganska fria på dessa läger. Men en sak vi gjorde var att sätta ihop ännu en kulturshow. Den visade vi för våra föräldrar som kom till Stockholm och på måndag ska vi även ha en uppsättning i Östersunds Rådhus för alla som är inblandade i vårt utbyte.
Svenskarna och ticosarna flög inte till Sverige tillsammans. Vi flög via New York och eftersom kan vara komplicerat för ticosarna att få ett amerikanskt visum fick det flyga via Venezuela och Frankrike. Allt, alltså ALLT deras bagage fastnade i Venezuela och de var utan det i 2 dagar. Detta är ganska stort för dem då de vanligtvis är maniska med sin hygien och duschar och bytar kläder varje dag. Men de var ganska nöjda eftersom de fick pengar från försäkringsbolaget som det var tvungna att handla upp inom ett dygn. Så vi åkte in till Stockholms centrum och slängde in dem på H&M och sa: Här har ni 100 euro och 45 minuter, handla!". Stackare, superstressade och ingen aning som de svenska priserna eller var de ska gå eller någonting. Så kan det gå!
Hälsningar från ett snöigt Östersund!
Frösön, mitt i Storsjön i Östersund.
Sista tiden i Monteverde
Fokuset pa temat hallbar turism har inte varit sa stor som jag hade hoppats pa. Men det gor nastan ingenting for jag har fatt vara med om sa mycket anda och ar glad att jag akte.
Den sista tiden nu har det varit mycket att gora, jag har nastan varit stressad, hehe. Det har varit en del jobb med mitt projekt som jag har gjort med 4 andra deltagare. Vi saknade cyklar har i Monteverde och tankte darfor att det kan vara en bra ide att starta en cykeluthyrning. Sa vi har intervjuat 200 turister om deras intresse for att hyra cyklar och sedan gatt omkring till olika hostel for att presentera vart material och varan ide ifall de en dag i framtiden vill kopa in cyklar att hyra ut. Projektet slutade med att vi hittade en cykeluthyrare...han har funnits i 2 ar men det ar ju ingen som kanner till honom, eller valdigt fa iallafall. Sa vi erbjod honom att hjalpa till med marknadsforing, men han var inte sa intresserad.
Vi har ocksa satt ihop en kulturshow. Det ar mycket sadant i detta utbyte. Den svenska kulturen kan vara svar att visa. Vi har liksom ingen nationaldans som alla svenskar kan som costa ricanerna har. For varan del blev det luciatag och midommarstangs dans. Det var valdigt kul faktiskt.
En annan sak jag ar stolt over ar att jag har planterat trad som kompenserar min flygresa hit och hem. Det kravdes tre trad, manga farre an vad jag trodde. Det var en annan grupp som hade det som projekt och formodligen kommer det att fortsatta har, att turister kommer att erbjudas att plantera trad for att kompensera sina koldioxidutslapp. Vad bra va?
Gruppen planterar träd.
Jag och mitt träd.
Igar hade vi en liten gruppfest, med mat och volleyboll och fotboll och det var hur harligt som helst. Vi fick da ocksa reda pa vad vi ska jobba med och vilken familj vi ska bo hos i Ostersund. Jag ar lite skeptiskt till jobben just nu men familjen verkar jatteharlig fran de bilder och texter jag har sett. Men samtidigt, mitt jobb har var ju inte alls vad jag hade forvantat mig och kanske det kommer sluta med att jag ar jattenojd. Iallfall sa ska jag kombinera tva jobb. Forsta veckorna ska jag jobba pa en skola med barn fran 12-17 ar och de sista veckorna ska jobba pa en moosegarden med att ta hand om babyalgarna. Det ar skoljobbet jag ar radd for, det ar min storsta radsla, att jobba som larare. Larare ar ju hatade (inte alla dock) , och de maste veta sa mycket.
Min familj har en labrador och tva dottrar pa 15 och 18 ar (och en pa 20, men hon ar med i samma utbyte som mig fast i Indien).
San Luis vattenfall, nära Monteverde.
Imorgon aker jag till San Jose for att bo hos Nelas mamma i tva natter. Sen ska vi ha hemreselager och fa traffa Emma och hennes grupp fran San Jose och pa mandag flyger jag till Stockholm!
Sa vi hors igen fran Ostersund och del II i Sverige!
Monteverde reservatet.
