Och så var det slut!
Bubblan man levt i i 6 månader sprack. Det som varit ens liv och verklighet blev historia och som ett stort hål i själen.
15 människor som blivit ens familj togs ifrån dig. Inte för att du vill, för att ni inte kan vara vänner mer. Nej, utan för att det organiserat så, programmet. Jag tänkte nog aldrig på det när jag gick med. Hur jobbigt det skulle vara att skiljas från alla och hur ont ovissheten kan göra av att inte veta när jag ska få se dessa underbara människor igen. När alla åkte en efter en. När 16 blev 8, när 7 blev 6, 5 blev 4, 3 blev 2 och till slut bara jag. Ensam. Lämnad till verkligheten. Under programmets gång nämnde jag ofta mitt vanliga liv som "verkligheten". Men nu är det det utbytet som är verkligheten. Och jag är vilsen. Och ledsen. Och saknar.
När ticosarna åkte kl. 4 på morgonen. Aldrig har jag varit med om ett sådant kollektivt gråtande!
Det har inte alltid varit en dans på rosor och skratt. Det har även varit svåra stunder och stunder då man mest av allt vill bort därifrån och åka hem. Men det starkast lysande minnet är ändå glädjefyllt. Jag saknar ord, men bilden nedan beskriver känslan.
Och här sitter vi, jag och Nela, en solig midsommardag. Vi har har gråtit tillsammans och skrattat tillsammans.
Mest skrattat.
Från att vara en parkamrat, till att bli sambo och kollega, till att bli min vän på andra sidan jorden.
"Jag kom från min värld
du kom från din
med erfarenheter ej lika
Kom, visa mig din värld
Jag visar dig min
Vi skulle varandra berika
Jag ser från mitt håll
du ser från ditt
Vi ser ej saker lika
men ser vi på allt
från olika håll
Så blir vi oändligt rika"
Och jag har blivit otroligt rik!
äntligen kan vi slappna av!!
Stressen kommer till mitt liv igen
Och vi ser så olika på vissa saker och ting. Till exempel så tycker ticosarna att svenskarna ofta försöker bestämma och inte lyssnar på ticosarnas åsikter. Medan svenskarna tycker att ticosarna aldrig framför sina åsikter och borde komma med fler förslag och ta fler initiativ. Lite lustigt det här...och nu när det knappt är tre veckor kvar (sen är utbytet över), ska vi hinna lösa det här? Vi är ju mitt uppe i våra projektarbeten. I min grupp jobbar vi med att ta fram en pdf.fil om hur stugbyar kan bli mer hållbara och miljövänliga. Detta gör vi i samband med Jämtland-Härjedalen Turism som jobbar med ett projekt där alla turismföretag ska bli mer hållbara innan år 2020. Så detta är en sak vi gör för att hjälpa dem.
Den andra projektgruppen ska ta fram en infomationsbroshyr till invandrare om hur man sopsorterar. Det är ju faktiskt inte lika förekommande utomlands!
I helgen var vi i Norge i Trondheim med hela gruppen. En otroligt vacker stad med högsommarvärme den dagen vi var där! Och värmen har nu äntligen nått upp hit till Östersund med. Och efter jobbet brukar vi sitta nere vid "sjön" och mysa i solen. Och det blir aldrig riktigt mörkt. Min stackars parkamrat hänger upp filtar över fönsterna för att kunna sova.
Turismkväll på Lugnetgymnasiet
Igår hade vi en Turismkväll uppe på Gymnasiet där vi jobbar!
Jag och Marcela hade fixat och organiserat ihop en riktigt lyckad kväll tycker vi! En av projektegrupperna hade som projekt att hålla en hållbar turism föreläsning och kvällen kretsade kring den! Det blev riktigt proffsigt med välkomstdrink och snacks, föreläsning och mat, fika och salsa workshop, hållbarhetstipspromenad med riktigt fina priser och två killar från fairtrade som visade upp produkter och gav ut information! Alla verkade nöjda, både de studenter som kom och vi som höll i kvällen!!
Vi var helt matta när dagen var över, men så skönt!! innan hade vi så mycket att fixa...nu är det bara ut och njuta av solen!!!!!
Solen skiner över Falun..igen
Vi har det jättebra med vår Mona. Som vanligt räcker tiden inte till och alla känner slutdatumet närma sig och vi vill göra allt! Vi har nästan filmat klart allt som ska vara med i vår dokumentär, nu har vi börjat med redigeringen...
Det är svårt,,tre timmar ska bli en timme. Men det är kul jobb. Förra helgen var det Falukalaset, en tre dagar lång helgfestival här i Falun, komplett med raggarbilar, tivoli, konserter och fylla. Costa ricanerna blev nästan rädda! hehe... I helgen är det en endags musikfestival också..några av oss kommer jobba som ordningsvakter, haha....men inte jag! Vår Mona tar med oss att se Riverdance i Dalhalla, ett riktigt fint ställe! Det är en scen som ligger nere i ett gammalt kalkbrott. Bra akustik sägs det! Sedan på söndagen är det hiking vid siljan! vi är så galet fina och svenska under detta program eftersom vi alla vill visa det bästa med sverige gör vi grejer som jag aldrig skulle göra annars! Jag känner mig riktigt helylle!
Borta bra men hemma bäst
Har varit här med Nela i fyra dagar nu och ska åka tillbaka till Östersund i eftermiddag. Det tar emot lite faktiskt. Att landa (ja vi flög faktiskt, och jag kan tillägga att jag skäms, temat på detta utbyte och en stor anledning till att jag sökte till detta program, är hållbar turism. Och jag valde alltså flyg före tåg. Mest för att det går 10 timmar snabbare, men också för att det absurt nog var billigare. Vilket man kan ifrågasätta och det kanske blir ett eget inlägg i sig. Men slut på denna parantes!) och se solen, och de skånska rapsfälten och öresundsbron var helt fantastiskt! Jag har aldrig förut längtat så efter mitt landskap och mitt hem. Jag har varit borta längre perioder hemifrån förut, och visst har man längtat hem, kanske mest till Sverige, men inte så här på samma sätt till Malmö. Kanske är det för att jag numera befinner mig i ett annat ställe i Sverige som det blir så påtagligt. Jag hoppade ut ur flygstolen innan bälteslampan hade slocknat och nästan sprang till bagagebandet. Och att sen komma ut från flygplatsen och inte frysa utan jacka kändes helt gudolmnligt på min vinterbleka hud! För att sen inte tala om min säng. Jag har inte sovit så bra på fyra månader, som en riktigt prinsessa...eller kanske en gris...
Malmö har lyckats trollbinda Nela också. Hon vill inte heller åka tillbaka till Östersund. Hon säger att det är som att vara i ett helt annat land och hon nämnde ofta att himmeln är som vid stranden i Costa Rica och att här är så grönt. Och rapsfälten fick mycket beröm de med! Enligt Nela rockar Malmö. Och jag kan inte annat än hålla med.
Falsterbo.
Man lär sig mycket nytt själv också genom att vara guide i sitt eget land. Jag tänkte att det kunde vara kul att visa ett slott för min parkamrat. Så jag googlade lite på "slott i Skåne" och hittade 300 stycken! Det är inte dåligt! Vi åkte av en slump förbi en zooaffär där de sålde tucaner, papegojor, ödlor och allt möjligt. Jag som ens inte såg en tucan när jag var i Costa Rica och så säljs de här ovanför Willys liksom!
Västra hamnen, Malmö.
Men jag ska tillbaka till Östersund om några timmar alltså. Tillbaka till kylan. TIllbaka till storsjön, tunnbröd och jobb med älgar. Till jobb med projektarbete och kulturshower. Slut på semestern och tillbaks till verkligheten.Verkligheten som egentligen känns som en fantasivärld. En värld där bara 8 costa ricaner och 8svenskar ingår. Eller...hrm hrm...16 individer var det ja!
En ny solig dag i Falun
Vi frös så mycket denna morgon, men sen kom solen fram och man kan gå i t shirt nu! Vi hade utbildningsdag idag. Vi ´hade teambilding övningar och lärde oss mycket om allemansrätten. En man som jobbat trettio år i militären var med oss hela dagen och visade oss hur man gör kolbullar och hur man fiskar. Vi gjorde upp eld och hade tipspromenad.
Vi har ju kommit igång med vårat Falun projekt som är att göra en dokumentär om utbytet i falun. Det går väl sådar än så länge...jag brukar klanta mig lite plus att det är svårt att välja vad som ska filmas och vad inte. Men jag tror det kommer bli en jättefin film, ska bli jobbigt att få ihop allt bara! men det är ju kul. Skolan har lånat oss en kamera och vi kommer ha en egen mac att sitta vid.
Snart ska jag iväg med mona till hennes jobb. Hon jobbar på ett hem för dementa. Ska bli intressant. Jag har aldrig ens varit på ett äldreboende. Sen är det studiecirkel ikväll. Vi ambitiösa har gått med i en studiecirkel om Latinamerikas handel och kultur och mat. Eller rättare sagt, vi utgör studiecirkeln!
Vi var med på första maj demonstrationen! Det var inte så många med , och inte heller så många på gatorna. Men helt okej, mötet efteråt var riktigt lyckat!
Vintervår
Min dator har bråkat mig. Den slutade helt enkelt fungera och gick inte att starta. Efter att ha pratat med säkert halva avdelningen på HP support fungerar den nu. Men jag var tvungen att radera allt jag hade på hårddisken. Därför blir det inga bilder den här gången.
Det var ett tag sedan jag skrev. Men allt är bra här. Snön har börjat smälta och solen tittar fram allt mer och mer och vårkänslorna har kommit till Östersund. En sak som känns ovant efter Costa Rica är att det är ljust så länge om kvällarna. Och ännu mer här uppe i norr än vad det brukar vara i Helsingborg och Malmö. Det påverkar nog att jag är uppe så länge om kvällarna och är trött varje dag. För att hålla mig vaken har jag på nytt upptäckt vårt kära svenska lösgodis och Marabou. Inte bra...inte bra alls...Beach 2008 börjar ju närma sig.
I fredags hade vi utbildningsdag och då åkte vi till Frösöberget. Det var ett ställe som påminde om det som jag jobbade på i Costa Rica. Där hoppade vi en sorts bungee-jump. Man sitter fast i en lina och sen slungas man ut luften...aaaaahhh...Det sista jag sa innan jag slungades ut var "Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte" och plötsligt fick jag en putt i ryggen och var ute i luften! Inte snällt alls!
Förra helgen fick jag uppleva Nelas första gång på skidor och min andra gång. Det var otroligt roligt. Jag hade velat bo så här nära fjällen alltid så att man alltid har tillgång till någon skidbacke.
Och så har vi jobbet också. Jag jobbar på en skola med årskurs 6-9. Jag och Nela hade ganska fria händer med vad vi ville göra, men vi valde att informera om Costa Rica och vårt utbyte. Vi har även hjälpt till på några spansk lektioner. Mina förväntningar på jobbet var inte så höga och även nu i efterhand så är det inte jätteupphetsande, men ändå flera gånger bättre än mitt jobb i Costa Rica som första månaden bestod av att sitta och rulla på tummarna. Lärarna på skolan är jättegulliga och det är kul att se elevernas intresserade blickar. Jag ska jobba där en vecka till och sen är det dags för älgfarmen som ni kan spana in på www.moosegarden.com.
Jag är precis hemkommen från en konsert med Daniel Lemma. Han är grym!
Hasta pronto!
Falun Fina Falun
Utsikt från hoppbacken i Falun
Ja då var man i Falun. Jag hade svårt att acceptera det i början, jag föll in i en liten depression. Allt var så kallt, alla var så långt ifrån varandra, det blev jobbigt att gå ut och Marcela och Jag sover ju i olika rum nu så man har ingen att prata med på kvållarna och på morgonen... Därför har jag inte heller skrivit på bloggen. Nu känns det bättre, hela senaste veckan har det varit soligt och vi har åkt tefat och bakat kanelbullar och varit uppe i faluns hoppbacke och tittat på fin utsikt. Vi har fått cyklar här i Falun, kvinnan vi bor hos är jättesnäll och vi är bortskämda med god mat och frukost! Alla ticosarna verkar vara glada och en av tjejerna har sagt att hon föredrar Sverige framför Costa rica; Här har tjejerna makten, skrattade hon. Hehe..ja du..vem vet?
Ticosrana har roligt i backen
Vår värdmamma, Mona, är sjuksköterska och i Lördags var vi med i en demonstration för högre lön! SLUTA FÖRHALA BÖRJA BETALA!
Vi har kommit igång med arbetet på gymnasieumet. Vi arbetar tre dagar i veckan, med olika lärare för och eftermiddagar. Det är roligt. Vi har tisdag förmiddag med Ernesto, en argentinare som undervisar bla media. Han har lovat oss en kamera och vi ska ha som projekt att göra en dokumentär om gruppen och deras jobb och projekt. Nice!
Så vi håller värmen...
Vi har hunnit med vår första klubbkväll, vi värmde upp med karaeoke. Jag sjöng för första gången i hela mitt liv, det var en konstigt ställe, så intimt som ett vardagsrum att man inte blev nervös. Och jag fick höra hela uppblåsbara barabara för första gången i mitt liv, det var kul. Men nu går marcela runt och sjunger - Underbara uppblåsbara barabara! och nånting om en rumpa... Jag måste vakta hennes svenska lite. Sen gick vi då till klubben och Adam Tensta spelade, tjejerna blev som vilda och en av Costaricarerna har lovat att det spelar ingen roll hur dyrt det blir, han ska dit varje helg!
Ticosarna har upptäckt FIKA..kanske är det därför de har problem med magen...både svenskar och ticos har diarre och kräks.
På stockholm centralstation. På väg till Falun!
Omställning
På väg till Östersund.
Nu är jag inne på del två i detta utbyte och jag befinner mig just nu i ett 0 gradigt Östersund. Östersund som för en Malmöbo som mig ligger i norra Sverige men som i verkligheten ligger i mitten av Sverige. En stad jag nog aldrig hade besökt om det inte vore för att jag deltar i detta ibland absurda utbyte. Det är svårt att förstå att jag är här, jetlaggag och dåsig som man är.
I en vecka kändes som att jag var i ingenmansland ungefär. Vi hade utreseläger i Costa Rica i närheten av San José och sen hade vi inreseläger i Stockholm. Från det att jag lämnade Monteverde tills jag kom till Östersund tog det alltså en vecka. Och däremellan var jag isolread på dessa läger. Det var kul att återträffas med Emma och de andra i hennes grupp och få hänga lite med dem. Vi har varit ganska fria på dessa läger. Men en sak vi gjorde var att sätta ihop ännu en kulturshow. Den visade vi för våra föräldrar som kom till Stockholm och på måndag ska vi även ha en uppsättning i Östersunds Rådhus för alla som är inblandade i vårt utbyte.
Svenskarna och ticosarna flög inte till Sverige tillsammans. Vi flög via New York och eftersom kan vara komplicerat för ticosarna att få ett amerikanskt visum fick det flyga via Venezuela och Frankrike. Allt, alltså ALLT deras bagage fastnade i Venezuela och de var utan det i 2 dagar. Detta är ganska stort för dem då de vanligtvis är maniska med sin hygien och duschar och bytar kläder varje dag. Men de var ganska nöjda eftersom de fick pengar från försäkringsbolaget som det var tvungna att handla upp inom ett dygn. Så vi åkte in till Stockholms centrum och slängde in dem på H&M och sa: Här har ni 100 euro och 45 minuter, handla!". Stackare, superstressade och ingen aning som de svenska priserna eller var de ska gå eller någonting. Så kan det gå!
Hälsningar från ett snöigt Östersund!
Frösön, mitt i Storsjön i Östersund.
Sista tiden i Monteverde
Fokuset pa temat hallbar turism har inte varit sa stor som jag hade hoppats pa. Men det gor nastan ingenting for jag har fatt vara med om sa mycket anda och ar glad att jag akte.
Den sista tiden nu har det varit mycket att gora, jag har nastan varit stressad, hehe. Det har varit en del jobb med mitt projekt som jag har gjort med 4 andra deltagare. Vi saknade cyklar har i Monteverde och tankte darfor att det kan vara en bra ide att starta en cykeluthyrning. Sa vi har intervjuat 200 turister om deras intresse for att hyra cyklar och sedan gatt omkring till olika hostel for att presentera vart material och varan ide ifall de en dag i framtiden vill kopa in cyklar att hyra ut. Projektet slutade med att vi hittade en cykeluthyrare...han har funnits i 2 ar men det ar ju ingen som kanner till honom, eller valdigt fa iallafall. Sa vi erbjod honom att hjalpa till med marknadsforing, men han var inte sa intresserad.
Vi har ocksa satt ihop en kulturshow. Det ar mycket sadant i detta utbyte. Den svenska kulturen kan vara svar att visa. Vi har liksom ingen nationaldans som alla svenskar kan som costa ricanerna har. For varan del blev det luciatag och midommarstangs dans. Det var valdigt kul faktiskt.
En annan sak jag ar stolt over ar att jag har planterat trad som kompenserar min flygresa hit och hem. Det kravdes tre trad, manga farre an vad jag trodde. Det var en annan grupp som hade det som projekt och formodligen kommer det att fortsatta har, att turister kommer att erbjudas att plantera trad for att kompensera sina koldioxidutslapp. Vad bra va?
Gruppen planterar träd.
Jag och mitt träd.
Igar hade vi en liten gruppfest, med mat och volleyboll och fotboll och det var hur harligt som helst. Vi fick da ocksa reda pa vad vi ska jobba med och vilken familj vi ska bo hos i Ostersund. Jag ar lite skeptiskt till jobben just nu men familjen verkar jatteharlig fran de bilder och texter jag har sett. Men samtidigt, mitt jobb har var ju inte alls vad jag hade forvantat mig och kanske det kommer sluta med att jag ar jattenojd. Iallfall sa ska jag kombinera tva jobb. Forsta veckorna ska jag jobba pa en skola med barn fran 12-17 ar och de sista veckorna ska jobba pa en moosegarden med att ta hand om babyalgarna. Det ar skoljobbet jag ar radd for, det ar min storsta radsla, att jobba som larare. Larare ar ju hatade (inte alla dock) , och de maste veta sa mycket.
Min familj har en labrador och tva dottrar pa 15 och 18 ar (och en pa 20, men hon ar med i samma utbyte som mig fast i Indien).
San Luis vattenfall, nära Monteverde.
Imorgon aker jag till San Jose for att bo hos Nelas mamma i tva natter. Sen ska vi ha hemreselager och fa traffa Emma och hennes grupp fran San Jose och pa mandag flyger jag till Stockholm!
Sa vi hors igen fran Ostersund och del II i Sverige!
Monteverde reservatet.
Vi drar till Falun!
Vi har fatt reda pa vara arbetsplatser och familjer I Sverige!!!
Jag och min kara Marcela ska bo hos en kvinna, vars barn har flyttat ut. Vi vet inte sa mycket om henne...men vi vet att hon dricker te. De tar bra, jag gillar te!
Vi kommer jobba pa ett gymnasium, och hjalpa till pa spanska lektioner och med turismlektionerna! Jag ar jatteglad! Det later perfekt...men jag ar ocksa galet nervos, vem vet vad som kan handa pa ett gymnasium...Dom har ocksa sagt att vi kommer vara med pa elektricitetlinjen, medialinjen och malarlinjen, sa jag kommer bli sjukt duktig pa sana grejer hoppas jag!
De andra jobben I falun var tradgardsjobb pa tva av de gamla gruvgardarna, restaurang och konferensjobb, job I koppargruvan, jobba pa en privat ridskola och job pa bjursas skidanlaggning!Manga av dom andra jobben I Falun var utomhus, och jag kommer vara evigt tacksam for att jag slipper jobba utomhus. Jag ar ju sa klen...
En tidig morgon i Puerto Jimenez...marcela och jag pa vag till bussen
ahh...det var lange sen!!!!!
Nu nar vi har sa lite tid kvar ar det viktigt att palnera bra..det har jag inte gjort!! Hehe...
Hmmm...det har varit lite dott pa bloggen pa sista tiden...atminstone for min del...det betyder att jag har mycket att ta igen. Vi har ju borjat fa panic har nere, nu ar det mindre an en vecka kvar och alla kanner sig ledsna och stressade, fortfarande fattas det grejer att gora. Vi hade ett riktigt skont pasklov har! En av vardfamiljerna tog med oss ut till deras gard som ligger precis intill Corcovado nationalpark. Dar spenderade vi fyra dagar, utan vatten och utan elektricitet. Hehe, jag blev nastan skramd av hur bekvam jag ar, jag skulle nog dott darute pa nagra dar om jag var sjalv! Maten lagades pa en vedeldad ¨spis¨, och varje morgon tog dom in kossorna och hastarna och varje kvall tandes det ljus som lyste upp garden. 
Fast nar vi var dar var det en jattefin fullmane som lyste annu mer. Och istallet for att duscha fick vi ta oss ner till en liten back, nastan uttorkad, och skopa upp vatten och tvatta oss dar istallet. Alla svenskarna var helt fortjusta, och ticosarna, ja, dom duschade i riktiga duschen, dom fick det lilla vatten som fanns.... Och en drom jag alltid haft gick I uppfyllelse! Jag fick mjolka en ko! Jag ar sa glad!
Ertappad med att valdgasta en ko....oops!
Kalven visade mig hur det egentligen ska ga till...men jag var inte sa sugen pa att testa....
de e lugnt!
Ja..nu har vi ju vart har ett tag och dagarna bara slinker forbi. Det ar konstigt hur snabbt tiden gar. jag trodde ju tre manader i costa rica skulle vara galet lang tid, men nej nej. Nu ar det bara tre veckor kvar och jag har knappt vant mig! Eller det har jag, men det ar sa mycket kvar att gora! for forsta gangen i detta fina land borjar jag kanna mig..stressad..undrar om ticosarna vet vad det betyder..hehe.tror inte det, och det kanns onodigt att lara dom. Igar var jag med alla ticosar och badade i en pool. Dom ar verkligen roliga, dom kan aldrig vara allvarliga utan skamtar hela tiden, och dom har rolig humor sa jag skrattar hela tiden! Jag ar glad att jag ar har och att jag kan spanska, det ar sa galet mycket lattare for mig an for resten av svenskarna.
Jag borjar sakna sverige lite, mest maten, inte att dom har acklig mat har, tvartom, den ar jattegod, men det var skonare i Sverige nar jag sjalv fick bestamma vad jag ville ata. Idag har jag legat och kampat med en fetingbok om turismens utveckling har pa var halvo, mycket intressant men mycket svar spanska... uff!
Ikvall ska vi nog ta det lugnt, rana familjens dvd in till vart rum och kolla pa skrackfilm. imorgon ar ledig dag sa vi maste vila uff infor vad jag tror kommer bli en utflykt till Matapalo, ett omrade en timme harifran med sjuukt fina strander. men den enda bussen gar kl 6.... tidigt.
Holl pa att aka till matapalo idag med, skulle ga och simma lite efter jobbet och holl inte pa att komma tillbaka, tidvattnet var jattehogt men holl pa att dra sig tillbaka och gjorde en strom at andra hallet...kom upp helt slut...och fick prata en stund med tva amerikanskor som hade oroat sig. en av dom hade flyttat ner hit bara for tva manader sedan for att hon hade borjat hata USA efter 11e september och stod inte ut att bo dar sa hon.
Nu ska jag fortsatta med min roliga bok och sedan ata middag..kanske det blir ris, pasta, boner och kikartor tillsammans...inte allas ovanligt med omojliga kolhydratblandningar har ...
Jag och en pytteliten odla...som kan flyga!! en liten stund.
Utbildningsdag i Monteverde
Varje fredag är ett par i gruppen ansvariga för att ordna en utbildningsdag. Under dem ska vi lära oss något om hållbar turism, ha språkklasser och gruppaktiviteter. I fredags var det dags för mig och Nela att ha vår utbildningsdag. Jag är verkligen jätteglad att jag hade Nela till hjälp inför denna dag. Hon ordnade det mesta. Jag känner lite press på mig nu att ta på mig samma roll i Sverige. Men å andra sidan så är det ju lättare när man kan språket.
Vi besökte Mauricio som äger en bar här i Monteverde. Han har jobbat som pilot i 16 år och hjälpt till med olika projekt runt om i världen vad det gäller barn och natur, men nu har han alltså slagit sig till ro här i den bergiga delen av Costa Rica. Jag har aldrig sett någon bo så coolt som honom och alla i gruppen var fascinerade och förälskade i hans hem. Han bor i ett 70 år gammalt trähus med utedass och tar vatten från en flod och värmer huset med skorsten. Man fylls av ett lugn när man träder i hans hus och det var väldigt inspirerande. Han är verkligen ett urexempel på att leva ekologiskt. Det är inte många som återvinner här i Costa Rica, det finns liksom inga återvinningsstationer som i Sverige. Återvinner man får man göra det till ett personligt projekt, och till exempel som Mauricios kompisar göra plånböcker av tetrapack eller smycken av glas.
Huset för utbildningsdagen.
Mauricio tog oss på en liten vandring till en flod och vi fick klättra i ett fikusträd. Det är de enda trädet som växer uppifrån och ner. Alltså det börjar växa som ett vanligt träd. Men sen börjar lianer växa på trädkronan och söker sig ner till marken och växer runt trädstammen. Till slut blir det en enda ihålig stam.
Efter turen gick vi tillbaka till hans hus och fick en föreläsning om ett projekt han gjorde förra året då han planterade 1500 nya träd i Monteverde.
Vi pratade lite om skogsskövling och de främsta anledningarna till att det sker. En är att et finns 2 miljoner kor i Costa Rica. Värt att jämföra med hela Costa Ricas befolkning som består av 4 miljoner. Dessa kor används främst till producera ost och lite kött.
Mycket skog skövlas för att odla bananer, kaffe, bönor.
En del mark säljs, främst till utlänningar för att bygga hus.
En anledning som vi inte tog upp under utbildningsdagen men som jag själv observerat här är alla canopy tours som finns här i Costa Rica. Jag själv jobbar på ett av dem ställena. Canopy tours är linbanor i skogen och bara här i Monteverde finns minst 4 olika företag som sysslar med detta. Stället jag jobbade på först har precis haft invigning av Sky Tram, kabiner på linbanor också. När man åker i den ser man skövlingen pågå.
Det var alltså den utbildningsdagen det. Andra fredagar har vi besökt de andras arbetsplatser, t.ex. två naturreservat och ett kaffeplantage. Och nu återstår det tre till...
